annars ångrar du dig. Det är det råd jag vill ge till nästa generation. Nu menar jag då INTE droger, för det tycker jag är helt onödigt. Där finns det tillräcklig forskning. Punkt. Men upplevelser, relationer, och annat som känns viktigt - säg inte nej för att det känns omöjligt. Give it a try. Det kanske funkar. Om det inte gör det har man iallafall testat.
Pratade med en ung person i min närhet idag, som tyckte att distansförhållanden, det ska man passa sig för. Det funkar ju inte, det vet ju alla. Jaså? Själv hade jag ett alldeles underbart distansförhållande för 10 + år sen, med en kille som flyttade till Paris för att plugga precis när vi hade träffats. Det fungerade faktiskt i 1,5 år. Sen blev han mer fransman än svensk och fick jobb och flickvän i Paris, och det har jag full förståelse för. Visst var jag förbannad och ledsen då, när jag var dumpad och bitter, men ångrar jag mig? Näe. Inte det minsta. Jag åkte till Paris 8 gånger under 18 månader, fick se Paris under alla olika årstider och upplevde vid sidan om kärlekshistorien some serious hardcore shopping.... så varför klaga???
Cyniker har jag svårt för. Faktiskt. Och det skrämmer mig lite att en del unga människor - och då menar jag inte tonåringar, utan dom mellan 20 och 30 - har en rätt pessimistisk inställning till livet. Beror det på att de har sett generationen före (dit jag definitivt hör, det är bara att gilla läget) göra en massa misstag som de inte vill upprepa? Eller på att de är lite skrajsna bara? Nån som vet?
Själv har jag sen länge försökt leva efter mottot "do one scary thing every day". Det kan vara en pyttesak som att ta den där konflikten med en kollega, eller ta på sig en ny aldrig så liten arbetsuppgift, eller säga nej till en aldrig så liten arbetsuppgift som man inte är sugen på - eller större saker som att ställa sig på scen ensam inför ett gäng människor vars åsikt man verkligen bryr sig om.... hur det än går så lär man sig mycket på att vara lite modig.
