om att tycka illa om mörkret. På nåt sätt blir det lite lättare då. Inte för att jag önskar nån annan att må lika dåligt som jag brukar göra, men för att det finns en känsla av att om vi är fler som tycker att det är mörkt kanske vi kan göra det lite ljusare. Om man känner att man är ensam i mörkret är det rätt creepy, faktiskt. Och i min familj är det bara jag som reagerar så här, så jag brukar vara dubbelt låg. Visst, alla är jättesnälla, men det finns ingen som förstår vad jag pratar om riktigt.
Den fantastiska bilden har jag lånat av Peter. Absolut värd ett besök.
No comments:
Post a Comment