Jacob 5 år

För 5 år sen vid den här tiden låg jag i en säng på SöS med dropp och väntade på att få komma ner till operation för att bli sövd och snittad. Det var en svinkall och mörk januarimorgon. Jag minns att när jag vaknade var jag helt borta, men när jag fick se den där lilla lilla pojken med det tjocka kolsvarta håret piggnade jag till direkt. Och nu har det gått 5 år. Jag har lite svårt att fatta det, tiden går verkligen fort.

Idag är det min tur att vara hemma med J. Fast han var nästan feberfri igår, så imorrn blir det dagis. Det är hursomhelst en liten pojke som tycker att det är rätt ok att få vara hemma idag och spela på sitt nya V-Smile med Wall-E... Ikväll och imorgon jobbar H kväll, så det blir mycket Jacob- och Mamma tid. Inte helt fel.