Jag är nästan aldrig ensam hemma. Delar av - eller hela - familjen är hemma 99 % av tiden. Tro mig, det är skitmysigt. Men just idag är jag helt ensam hemma fram till ungefär kvart i nio. Och åååååååh vad skönt det är.
Jag slipper gå omkring och omedvetet gnola på signaturmelodierna till Lazytown, Handy Manny, Små Einsteins, Musse Piggs Klubbhus och Stanley, som brukar merchas fram av TV:n efter middagen... jag slipper höra H:s mobiltelefon ringa, jag slipper höra Sagas mobiltelefon ringa. Min har jag stängt av. Eller mina, kanske jag skulle säga, eftersom jag har tre stycken. Det är knäpptyst. Sååå skönt. Om en stund ska jag sätta på en platta på stereon i vardagsrummet och spela HÖGT. När jag tröttnar kan jag stå mitt i vardagsrummet och spela gitarr och sjunga hur högt jag vill utan att nån säger "Sjung inte mamma" alternativt "Stäng dörren". Eller också kanske jag bara sitter och slösurfar ostört i två timmar, utan avbrott för "Mamma jag har spillt" eller "Mamma byt kanal på tv:n" eller "Fanny kan du komma och kolla på det här", eller "Fanny, du har telefon". Jag tänker högaktningsfullt skita i att svara i telefon när det ringer.
Ikväll är det bara min kväll. Jag bestämmer. Ahhhhh.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Jag förstår precis vad du menar!! Guuuud så skönt det lät! :) Jag bloggade precis idag om av behovet av egentid... Så himla mycket värt!
Kram!
Låter ju underbart det där!! Njuut av stunden som är!
Kram Ann
det är sådana stunder jag hör mig själv ropa:jenny?är du där?
digi-diva: *fniss*
Post a Comment