Kungliga Södermalm har aldrig varit så vackert

som när vi rullade in över Centralbron strax efter halv tio i kväll. Det har varit 4 intensiva dagar. Roligast var att det faktiskt blev MYYYCKET trevligare än jag hade väntat mig, trots vädret (typ 6-8 grader, växlande molnighet, blåst och lite duggregn ibland). Tråkigast var att min rygg inte pallade för 9 timmars bilresa ena dagen och en 3 km promenad uppför en fjälltopp nästa dag. Hahaha det kunde väl vem som helst med lite intelligens ha räknat ut, men jag trodde inte det skulle vara SÅ brant. Tur att jag hade gåstavar som jag fått låna av syrrans man, annars hade jag ALDRIG klarat mig. Fick låna hans ryggkorsett/njurbälte till nervägen, och det räddade mig ännu mera. Jag tror min syrra kanske har insett att alla inte är lämpade att knalla uppför fjälltoppar hursomhelst, även om hon påstod att vägen var "lättgådd" - 4-hjulingsväg som mera liknade bäckfåror... min pappa, som ska genomgå en by-pass-operation närsomhelst fick stanna ungefär var 100 meter och skiftade lätt i lila i ansiktet ibland. Ja, nu kan jag skratta, men då var det lätt att hålla sig för skratt.
Efter ytterligare 8,5 timmars bilresa idag inser jag att jag får krypa till korset och gå till husläkaren och be om sjukskrivning på måndag. Jag vägrar slösa bort en semestervecka på att ha ont i ryggen. Är halvsned och går som en pensionär. Såg mig själv bakifrån på video, filmad av H, när vi var på väg sista biten upp till toppstugan i torsdags. Jag ser ut som en gammal giktbruten tant. Syrran skuttar glatt och vältränat bredvid, och på andra sidan kämpar stackars C på med sin artros och sin kroniska smärta i rygg och nacke.... 200 meter bakom kom morfar Stig, blålila i ansiktet hahahha vi var just ett snyggt gäng. Jacob var tapprast, han promenerade HELA vägen ner alldeles själv. Uppför blev han buren uppför det brantaste, men nerför gick han som sagt. Det var alltså 3 km upp och 3km ner igen.... Saga var det inte heller några problem för, trots att hon nästan halvsprungit uppför ytterligare en fjälltopp lite tidigare den dagen... *fniss* Toppstugan hade fantastiska våfflor, och ett par hundra meter därifrån låg det SNÖ på fjället. H tog med sig barnen och deras kusiner och syrran och brorsans fru B, och barnen hade snöbollskrig och åkte på rumpan nerför kalfjällssluttningen. Otroligt exotiskt.

Här pausar Saga ungefär halvvägs uppför Kariknallen. Man kan ana stigningen bakom henne. Toppstugan låg alltså LÅNGT här ovanför, uppe på kalfjället. Snöbollskriget har vi inga foton på, men väl DV-film. Ska försöka knipa några stillbilder därifrån och visa senare.

Nu är jag toppslut men uppvarvad.