En sten har fallit

från mitt hjärta idag. Jag hoppas jag inte ropar hej för tidigt, men min fina Elin är här med flickvän, och hon ser så glad ut och är så positiv och bara strålar. Det är sån milsvid skillnad motför för 5 år sen, när hon var här, tunn som en pinne (det är hon iofs fortfarande, men det är så hon ser ut), med ögon mörka av smärta och ilska, och man fick vakta varje steg hon tog utan att visa att man gjorde det. Ärren på hennes armar har läkt, hon är tatuerad på hela vänster överarm (fornegyptiskt tema, hieroglyfer), och hon skrattar och skämtar.

Nu är tjejerna ute och gör Skånegatan. Vi har installerat dom i Sagas rum och gett dom egen nyckel. Hon är ju trots allt 20 år nu, och står på egna ben. Carro är en varm, lite blyg tjej som - hör och häpna - är scrapbookingtokig. Hahaha. Elin sa när hon fick syn på min scraphörna: "Kolla Carro, ni kommer typ att bli bästa kompisar!".

Carro har en dotter som fyller 4 år på torsdag. Hon är i Göteborg just nu hos sin pappa, men blir skjutsad till Stockholm på måndag. Hon ska sova över här tillsammans med Carro och Elin och sen ska alla tre flyga hem tillsammans till Umeå. På fredag kommer Frida, direkt från Enköping och Nordic Battle Group. Värsta Pridelägret här hemma *fniss*. Fullt hus. Men har man stor lägenhet ska man väl utnyttja den?!

Och vi har städat! Eller rättare sagt, H har dammsugit och skurat, jag har gjort småsaker som jag fixar med ryggen, typ skurat spis och bänkar och handfat. Det luktar gott i hela lägenheten och jag mår ok. Ryggen är ännu lite bättre, får se om det håller sig över natten *hoppas*.