H var hos doktorn idag. Han har en rejäl luftrörskatarr och fick doxyferm och hostmedicin och bricanyl av en resolut finsk kvinnlig doktor. Bra där. Men vad ynklig han har varit. Jag slås återigen av hur impad jag är av ensamstående föräldrar. Jag har fått dra hela lasset själv både igår och idag - tvätta, göra frukost, laga lunch, laga middag, sysselsätta terror-tommy som är grymt understimulerad. Jag har ont i min axel som FANKEN, har haft det i över en vecka, det strålar ner i handen vilket inte är skoj, vänstra ackordhanden är det juh.... och efter att ha släpat ner tvättberget Arne i tvättstugan är inte ryggen så skoj heller.... oj vad jag gnäller idag.
Tajmingen var helt underbar när TT och jag stod i köket med chokladkladdiga fingrar och gjorde chokladmousse - då kommer Y med Saga... och Hampus och Fia. Hahahaha vilket kaos. Nu kan jag skratta men då var det iiiinte roligt. Som sagt, enstamstående föräldrar är värda förton guldmedaljer.
Nu är Saga här i allafall, vilket underlättar en HEL del. Just nu ligger bägge barnen i badkaret. Phewwwww. H känner sig lite bättre efter två Doxyferm och har lovat att ta läsningen idag. Men hur han ska kunna gå och jobba imorgon OCH ha möte på kvällen övergår mitt förstånd... ajja, det är hans liv.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment