Inkad...

och inte på scrapbookingvis då alltså... (när man drar med en stämpeldyna längs kanten på ett papper...). Utan tatuerad. Gaddad. :-D.

Det har jag ju varit innan också men nu är den större. Ni nyfikna får väl gå in här och titta då...
på min mobilblogg. Jag är liiite missnöjd med efter-bilden, för vinkeln blev helt störd så det ser ut som att min överarm är en limpa = tjock. Men med tatueringen är jag grymnöjd.

Gjorde det ont? Hmmm. Låt mig säga så här. Tim påstår att jag har läderhud. Hahahaha. Det betyder att han fick ta i rätt mycket för att få färgen att gå in, särskilt över själva axeln. Men nej, det gjorde inte ont. Däremot började jag känna mig rejält irriterad mot slutet... särskilt när han tog en torr pappersservett och GNUGGADE. Smockan hängde i luften. Hahaha. Enligt Tim är det en normal reaktion. Så ont, nej. Obehagligt, nja. Irriterande - mycket! Den tog ungefär två och en halv timme att göra.

Nu är min axel inplastad i Gladpack och ska vara det i 24 timmar. Jag ska sova med t-shirt inatt, inte duscha imorgon (iewwww) och sen plocka bort plasten och tvätta rent imorrn vid halv femtiden.

Nu är jag rätt trött. Tim förklarar det med att en tatuering är som ett stort skrubbsår som man åsamkas i steril miljö. Så jag ska laga lite mat, äta, och sen softa. Jag vet vem som kommer att sova sött inatt iallafall. :-D