kan verkligen göra underverk med humöret. Var inte alls sugen på att gå nånstans i går kväll, helt slut, frusen och sliten kände jag mig, men H övertalade mig att iallafall ta mig iväg och lyssna på Peter Frövik. Jag gillar egentligen inte alls att gå ut ensam, men efter ungefär en halvtimme var jag inte ensam längre för gamle vännen Mange dök upp (han bor i närheten), och det visar sig att han också känner Peter, fast via ett helt annat håll än jag. Världen är plutteliten juh!
Det var första gången jag såg Peter utan Rockridge Brothers, även om banjoisten gästade... bra var det. Även Peters flickvän som spelar mandolin gästade, det var otroligt vackert. Som sagt, humöret bättrade på sig rejält! Kom hem vid elva och stöp i säng som en klubbad säl.
Ikväll har vi ett ENORMT tvättberg att ta hand om *suckar*. INTE glamoröst alls. Vi har inte tvättat på nästan 2 veckor. Gahhhh.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment